Jag skickade ett sms till exet för några timmar sen. Undrade om hon skulle svara om jag ringde.

"Kan prata imorgon." Var svaret jag fick.

Vid nio kom hon ut på msn så jag skrev till henne.

Hon svarade, det trodde jag faktiskt inte att hon skulle.

Hon skrev att hon var påväg ut.

Så jag frågade om hon var ledig. För en och en halv vecka sen sa hon att det var enda kvällen hon var ledig under hela jul och nyår. Ändå sprang jag på henne på krogen för en vecka sen och så ska hon ut ikväll.

Hon gör självklart som hon vill, men lite ärlighet har aldrig skadat.

Så jag frågade henne vart hon skulle.

"Ut.."

Jag skrev att hon hade sagt det och att jag undrade mer vart. La till en ":P" också.

Hon undrade vad jag gjorde och jag svarade.

Sen frågade jag om hon skulle på krogen.

"Ja, ska du?"

Jag svarade nej, och att hon inte behövde oroa sig för att springa på mig. La till ännu en ":P".

Så frågade hon varför jag undrade.

Jag sa att det inte var något särskilt.

Frågade henne om jag gjort något fel, om hon är arg på mig.

"Nej, det är bara så mycket frågor hela tiden."

(Jag tycker inte jag ställer särskilt mycket frågor. Jag försökte föra ett normalt samtal. Och hon har aldrig haft något emot att konversera innan. Jag fattar mest ingenting.)

Jag skrev att jag tycker hon är en smula otrevlig.

"Ok." Var hennes svar på det.

Så jag skrev att jag kanske misstar mig.. Så undrade jag om hon hade tid att prata imorgon.

Hon skrev kanske, att hon hade fått reda på att hon var tvungen jobba. (Hon har aldrig haft probelm med att prata när hon jobbar innan, om hon inte är på lära vill säga.)

Så skrev hon att hon var tvungen att kila. Att vi ev. hörs imorgon. Och att jag skulle ta hand om mig.

Jag skrev bara hejdå, och sen var hon borta.

Jag förstår verkligen inte varför det ska behöva vara såhär.

När det precis hade tagit slut sa hon att hon älskar mig, att hon alltid kommer göra det, men att hon inte kan ha något förhållande just nu för att det är en del hon måste ta itu med.

Eftersom jag älskar henne är det klart att jag var beredd att vänta. Och det visste hon också.

När vi träffades var det gulligull som vanligt. Och vi träffades en del.

Det var helt klart ganska jobbigt att ses som vanligt men ändå inte vara tillsammans. Men jag sa inget om det. Hon känner mig tillräckligt väl för att begripa det ändå. Hon sa flera gånger att jag fick säga till om det blev för jobbigt, om vi skulle sluta ses och inte prata så mycket.

Vi hördes nästan varje dag i början. Hon var fortfarande den personen jag kunde prata med om allt som händer i mitt liv.

En vecka i slutet av november/början av december träffades vi varenda dag torsdag till måndag. Vi sov tillsammans flera nätter och det var bra.

Men på söndagen blev det lite knas när min buss gick före hennes så hon stannade kvar hos min kompis. Jag tyckte det kändes väldigt jobbigt att lämna henne där. Det finns en hel historia mellan mig och min kompis med problem som varit innan vilket gör det lite svårt att lita på henne i alla lägen.

Träffade, som sagt, exet en snabbsväng på måndagen också och det var trevligt. Sen på eftermiddagen skrev vi några sms och hon sa att hon kände sig som jordens svin som träffar mig, som tar på mig, pussar på mig och sånt där, när vi inte är tillsammans. Jag sa att jag ju vill att hon ska det och att jag inte tyckte hon var ett svin.

Hon sa att hon var beroende av min närhet. Att hon har jättesvårt för att sova, men så fort hon ligger bredvid mig så tvärslocknar hon.

Jag sa att om jag känner som jag gör och hon känner som hon gör så kan vi väl fortsätta att ses iaf. Och det kunde vi sa hon.

På tisdagen träffade jag henne en jättesnabbis också, då var hon trött och på dåligt humör så det var ingen höjdare.

På kvällen blev det sms skickade igen. Hon sa att hon trodde det var bäst att vi inte skulle ses på ett tag och kanske inte höras varje dag heller.

Men att vi kunde höra hur vi mådde och så, för att hon brydde sig om mig så mycket.

Jag sa att jag inte ville det, men hon trodde ändå det skulle vara bäst så det fick bli så.

Någon vecka senare pratade vi igen. Hon undrade hur allt var och jag sa som det var, att jag levde men att det inte var så mycket mer än så.

Hon tyckte att det inte är kul att aldrig något är bra. Jag sa att jag inte gärna kan ljuga när hon frågar, men att allt faktiskt inte var pest och pina, att det faktiskt fanns bra saker också.

Dom gångerna det har hänt något riktigt kul har jag inte velat något hellre än att få berätta det för henne, men det har jag ju inte kunnat eftersom vi inte skulle höras. Och det sa jag till henne också.

Hon tyckte att jag måste lära mig stå på egna ben, att jag inte kan vara så beroende av henne.

Jag funderade lite på hur hon menade, jag har stått på mina egna ben ganska länge i mitt liv. Jag har klarat mig väldigt bra utan henne, speciellt innan jag ens träffade henne.

Visst att jag kanske har förlitat mig lite för mycket på henne. Men sen det tog slut har jag inte gjort det.

Hon sa att när jag lärt mig stå på egna ben och klarar mig utan henne, då kommer hon att finnas där igen.

(Men då behöver jag henne väl inte?)

Hon sa att hon hoppas att vi kommer kunna vara vänner längre fram.

Flera gånger innan de här två samtalen har hon sagt att hon inte försvinner, att hon finns där.

Men jag antar att det är väldigt lätt att säga.

Hela den här situationen med exet (och nu detta med kompisen och exets vänskap) är fruktansvärt jobbig.

Den lilla msn-konversationen med exet nu ikväll fick mig att sjunka tillbaka neråt igen. Det kom en tår eller två innan jag lyckades svälja gråten.

Jag blir så arg, frustrerad och ledsen på allt.

Det hade varit en sak om vi bröt kontakten och allt. Men att hon umgås så mycket med min kompis gör att hon fortfarande finns kvar och det är jobbigare än om vi inte skulle slutat ses och prata.

Nu känner jag mig bara utbytt och utanför.

Vänskapen med min kompis blir ju inte på samma sätt som innan den heller.

Och det värsta av allt är att ingen av dom förstår, eller vill förstå, hur mycket deras handlande sårar mig.

Hur ska det gå?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu sitter jag här med ungefär 18 (överdrivningarnas drottning har anlänt) olika bloggar. En "vanlig" blogg som alla jag känner, och inte känner, har adressen till. En "hemlig" blogg som jag bara har avslöjat adressen till för tre personer som svurit ...

God fortsättning på det nya året får man väl lov att säga.   Jag trodde att det som genom ett trollslag skulle bli bättre när 2008 övergick till 2009. Men icke!   Det blev ingen roadtrip till Göteborg och Greta's igår. Lite trist, men får ta det ...

Blev en trevlig kväll med mycket prat, gott att tugga på och film. Hon är bra, brors tjej!   Jag måste sluta äta så förbaskat mycket godis nu. Det går i perioder, det där med sug efter chips och godis. Nu är en sån period då det är svårt att motstå. ...

Jag lyckades inte somna förrän närmare halv fem imorse. En massa tankar snurrade, på bl.a exet. Det var som jag befarade, jag saknar henne ännu mer efter att vi pratade. Det kändes ju precis som vanligt att prata med henne och då kom den där tomhets...

Pratade med exet förut. Det var lite jobbigt först, men det löste sig. Hon förklarade varför hon varit otrevlig och jag förklarade för henne att hon måste berätta om något är jobbigt för henne för att jag inte förstår annars. För blir något jobbigt f...